”Det präglar hela mitt liv från det att jag vaknar till att jag går och lägger mig”

För Julia är obesitas en daglig kamp. En stämpel på något som inte är socialt accepterat. Och som innebär att hon alltid måste försvara eller överbevisa sig själv.

Redan när Julia var ett litet barn så började samhällets syn på vikt att motarbeta henne. Detta trots att hon var en aktiv tjej som gick i gymnastik, dans och simning.

– Jag var nog inte mer än fem, sex år när jag kände hur det påverkade mig och hur andra såg på mig. Jag tror det började när man började gå till skolsystern, då pratade man om att jag vägde för mycket, berättar hon.

Efter det följde en restriktiv uppväxt med diverse olika dieter. Tonåren bestod av allt från Viktväktarna till Atkinsdieten, South Beach-dieten och pulvermåltider.

– Jag har alltid varit extremt noga med mat. Även om det inte finns någon ätstörningsdiagnos så är det klart att det har varit en problematik med mat och sånt. När jag ser tillbaka nu så inser jag hur hård jag varit mot mig själv, säger Julia.

Restriktionerna och dieterna gjorde att Julia gick ner jättemycket i vikt, men den kom tillbaka. Under gymnasiet åt hon inte mycket alls och tränade flera timmar per dag. Det livet är inget hon önskar sina barn eller sina vänner.

PCOS bidragande till obesitas

När Julia var 19 år fick hon diagnosen PCOS (Polycystiskt ovariesyndrom), som orsakas av en obalans av hormoner från äggstockarna. Ett av de vanligaste symptomen är just viktuppgång.

– Idag är jag helt säker på att min obesitas beror på genetik. Jag hade väldigt svårt att identifiera mig med det eftersom jag levt en väldigt restriktiv uppväxt med fokus på hälsa och vikt, säger hon.

Påverkan på livet

Julia berättar att det finns ett extremt självhat till hennes kropp. Obesitas påverkar hennes vardag och hon för en kamp att försvara sig mot människor som ska förklara hur hon bör äta och träna.

– Det präglar hela mitt liv från det att jag vaknar till att jag går och lägger mig. Det är min dröm att kunna åsidosätta det en sekund. Men det är väl kanske också det som gör det till en sjukdom, att det är någonting man lever med som är där hela tiden, säger hon.

Oavsett hur mycket eller hur lite Julia har vägt så har sjukdomen begränsat henne. Även om hon kan acceptera sig själv så har hon alltid en oro över att andra inte gör det.

– Jag vågar inte ha relationer. Attityden mot mig är som natt och dag om jag är större eller mindre. Även om jag kan acceptera mig själv som jag är i alla former så litar jag inte på att en person kan vara attraherad av mig utan att påverkas av samhället. Och när jag är ute med vänner och ska träffa nya vänner, så oroar jag mig för att de ska skämmas för mig, säger hon.

Hjälp från vården

Våren 2024 kom vändningen i Julias liv.

– Då fick jag en ny kontakt med en läkare. Hon ställde frågor till mig som inte någon hade gjort innan. Det betydde jättemycket, säger hon.

Julia hade hört talas om obesitas tidigare, men då kopplat det till höga BMI-värden och övervikt. Inte att det var en sjukdom. Hon berättar att hon sökte vård för nedstämdhet och dåliga järnvärden. Läkaren såg några andra avvikande, men inte farliga grejer, och frågade om Julia var överviktig.

– Då sa jag ja. Och så frågade hon hur jag kände för det och om det var något jag ville jobba på.

Det läkarbesöket ledde till en remiss till en specialistmottagning för obesitas. Med stöd och förståelse har Julia fått hjälp.

– Det har förändrat allt. Det har blivit lite lättare och det känns som att jag kan börja lägga det här lite åt sidan ibland. Att jag faktiskt kan vakna upp utan att tänka på allt som har med övervikt att göra, säger hon.

Framtiden

Julia tycker sig se en liten förändring i samhället. Med kroppspositivism och en mer diversifierad grupp som får plats på scener och i media. Och även om det är en lång väg kvar tills att samhället accepterar obesitas som den sjukdom det är, så ser Julia ljust på framtiden.

– Jag har mål. Jag ser på framtiden på ett sätt som jag inte har sett förut liksom. Det har varit värre, ibland lite för mörkt för att tänka på framtiden ens. Men jag hoppas på att kunna träffa någon. Och att våga satsa på de drömmar som jag har framför allt, säger hon.

Julia avslutar med några råd till andra som lever med obesitas.

– Var inte för hård mot dig själv. Och ta hjälp och ge inte upp om du inte får den på en gång. Det finns hjälp att få och man behöver inte fixa allting på en gång, utan en sak i taget.